Archive for Sommarjobbare

Inte ett farväl, utan vi ses!

Jahopp. Då var det dags för mig att runda av. Tiden har gått så sjukt fort, det känns som om det var förra veckan jag kom hit första gången och började lära in rutinerna. Det här är verkligen ett mysigt bibliotek, och jag har trivts oerhört bra med mina snälla arbetskamrater. Men som sagt, efter klockan tre idag så jobbar jag inte längre här. Då har jag istället en och en halv veckas lov kvar som jag måste utnytja till max. Jag måste hinna med att göra allt som behöver göras, träffa alla som måste träffas, och kära Josefina… Du måste  t a  d e t  l u g n t. Vi får väl se hur det går med det.

Nu väntar jag på början av något nytt. Det är spännande. Jag vill veta ALLT om min nya skola och om programmet och om lärarna och om eleverna och om maten och allt annat, samtidigt som jag inte vill veta något utan dra ut på spänningen och njuta av den. Åh vad spännande det är. Onsdagen den 21 Augusti, kära vänner, börjar jag gymnaiset. En liten tjej som tar ett stort steg. Spännande, minst sagt.

Jag vill också passa på att tacka mina kolleger för det ansvaret ni har gett mig, men också den glädjen jag har fått genom våra intressanta samtal och mysigt bakande på mornarna. Tack!

Nu försvinner jag härifrån, och fortsätter med något annat! Tack och hej, ha det nu rrrrrriktigt bra!

Josefina

Leave a comment »

Nyttig hälsa

Godmorgon alla sjusovare och goddag alla andra! Idag är början av slutet på mitt jobb som feriearbetare här på Göta bibliotek, det här är nämligen sista veckan här! Sommaren börjar också sakta men säkert gå mot sitt slut, och det är dags att börja komma tillbaka till sina rutiner igen bland annat med träningen (jadu, det är dags att komma igång igen, men det klarar du!). Själv så tränar jag friidrott, men under sommaren har det inte blivit mycket… Egentligen har jag ingen direkt anledning, bara ursäkter, men det är så lätt att stanna hemma i solen och njuuutaaaa. Men jag märker att det kanske inte är det nyttigaste alternativet, så därför är det dags för mig att börja peppa upp motivationen och sätta igång! Har läst att det tar 21 dagar för att få in en ny vana, och det är ju inte så länge! Jag är en person som behöver mycket motivation för att lyckas, det fungerar bäst då jag är full av ny inspiration och på något sätt kan få fram min inre tävlings-människa (tro mig, den sitter inte djupt in!). Här på Göta bibliotek har vi fått in en ny bok som heter ”Den ultimata löparguiden – snabbare, starkare, bättre”. Det låter ju bra, det kan ingen säga emot. Innehållet är blandat med olika typer av löpning, t.ex. ”Perfekt löpstil” som hjälper dig att hinna det rätta sättet att springa på så att det passar ju din kropp! Välkomna in, den står här och väntar på DIG!

http://image.bokus.com/images2/9789113049663_200

Innan vi säger hejdå för den här gången måste jag bara dela med mig av min nyttiga frukost! Jag gjorde bananpannkakor för första gången imorse. Det är otroligt enkelt att göra! Mosa en banan och blanda det med ett ägg. Häll ner smeten som små plättar i stekpannan och stek i smör. Ät tillsammans med turkisk/grekisk yougurth och bär eller frukt. Kan tänka mig att lite kokosflingor eller nötter av något slag till skulle vara som grädden på moset.

Hejdå, ha en riktigt bra dag!

Josefina

Leave a comment »

Någons overkliga verklighet

3096 dagar. Nästan 8 och ett halvt år. Tänk själv tillbaka på dina åtta senaste år, och hur mycket du upplevt under den här tiden. Kanske har du hunnit med att både flytta hemifrån och skaffa egen familj, eller så kanske du efter hårt arbete lyckats få ditt drömjobb. I vilket fall så händer det mycket under den tiden. Under åtta år var Natascha Kampusch kidnappad och inspärrad i en källare av Wolfgang Priklopil. År 2006 lyckades hon äntligen ta sig fri från sin fångenskap, och år 2010 gav hon ut sin berättelse i bokform med titeln ”3096 Dagar” (originalets titel: ”3096 Tage”) där hon öppet berättar om allt hon fick utstå under denna fruktansvärda tid.

Efter att ha läst den sätts mina tankar i perspektiv. Jag jämför ofta mitt liv med andras, skillnader och likheter, vad som påverkat mitt liv och vad som påverkat andras. Jag tycker det är otroligt intressant men som i denna situationen fruktansvärt skrämmande. Men jag känner också lättnad och en glädje över att hon överlevde, och över att hon inte gett upp. Hon själv skriver att fångenskapen ”är en del av mig, men inte hela jag. …Med den här boken har jag försökt avsluta mitt livs hitills längsta och mörkaste kapitel.” Dessutom finns boken nu som film, och i höst får vi in den här på Göta!

Läs den!

Josefina

Leave a comment »

Nytt för våra små!

Hej!

Hjälp vad konstigt vädret har varit idag. Var osäker imorses på ifall jag skulle välja att ta cykeln eller bussen, men tills sist trotsade jag de mörka molnen och cyklade iväg. Jag klarade mig med bara några få droppar på jackan. Nu när jag tittar ut är det fortfarande ett väder som får mig att bli osäker i mina beslut. ”Sockar eller inte sockar?” (Valde sockar. Mina fötter är VARMA.), ”ska jag cykla iväg och köpa risifrutti?” (ännu en gång var jag trotsig men fick också smaka på regn) eller ”kommer jag drunkna i en skur på vägen hem?”. Ack, alla dessa problem. Nåväl, nu ska väl detta inlägget inte bli en väderprognos på en helt vanlig och regnig Borås-dag, utan jag tänkte faktiskt presentera en ny bok för våra yngre! ”Petit, monstret” heter boken som är skriven och illustrerad av Isol, en författare (och illustratör och sångerska och kompositör och säkert något mer…) från Argentina. 2013 fick hon ta emot Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, vilket är världens största litteraturpris för barn- och ungdomsböcker. Detta intresserar väl egentligen inte våra yngre barn som boken faktiskt är skriven åt, så vad handlar den om? Kort och gott: ”Hur kan en snäll kille ibland göra dumma saker?”. Lilla Petit letar förbryllat efter svaret i saker han gör och inte gör. Den är skriven ur ett barns perspektiv, och om man ska gå djupare in på det så kanske det är sådana här saker som små busiga ungar funderar på. Åtminstonde i sina lugnare stunder. Kanske. I vilket fall är den väldigt söt och det Isol skriver är inbundet i humor, och bilderna är färggranna och enkla.

Ja, det var allt för mig för den här gången. Ha en riktigt bra fortsättning av denna dag, hej svejs!

Josefina

Leave a comment »

Cykeltur: New Delhi – Borås

Fördelen med att jobba i ett bibliotek är att man alltid har bra böcker nära till hands. De senaste dagarna har jag sträckläst en biografi, som likväl hade kunnat vara en påhittad historia med tanke på hur osannolik berättelsen egentligen är.  Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia, eller Pikej som han för enkelhetens skull kallas, föddes som kastlös i Indien. Förutsättningarna för att det skulle gå honom väl var inte många, och inom honom växte en ilska mot den behandlingen han fick utstå. Dock hade han en otrolig talang för konst, och tack vare sin penna kunde han resa sig upp ifrån förtrycket. Det var också tack vare konsten som han träffade Lotta. Hon hade rest från Borås till Indien för att hon alltid känt en dragningskraft dit. Pikej och Lotta blev goda vänner, och det utvecklades till kärlek. Däremot kunde Lotta inte stanna i Indien, utav var tvungen att åka hem igen. Pikej var bedrövad och lät sina känslor (och ovissheten om det enorma avståndet mellan dem) avgöra och började cykla hem till sin älskade Lotta. Detta är en sann kärlekshistoria.

Det är en berättelse som ger hopp och glädje, men också empati för hur orättvist människor blir behandlade. Efter att ha läst boken känner man att allt egentligen är möjligt, och det är viktigt att leva sitt liv på ett sätt så att man blir lycklig. Sedan tycker jag att det är extra kul att paret idag bor i mina hemtrakter, och att man känner igen omgivningen när Pikej berättar om sin resa. Boken är skriven av Per J. Andersson som ni hittar här: http://per-j-andersson.blogspot.se/

Nu är det dags för mig att ta helg, åka ner till havet och njuuuutaaaaa. Ha en bra helg!

Josefina

Leave a comment »

Känn ingen sorg

För tre år sedan tyckte jag att Håkan Hellström var en rätt svår artist att lyssna på. Han var och är väldigt annorlunda i både text och musik, och det är väl just det som är anledningen till att vissa hatar hans musik, samtidigt som andra lever sina liv för honom. I vilket fall så fick jag låna hans album ”Två steg från Paradise” av en vän och jag bestämde mig för att ge det en chans och lyssna. Verkligen lyssna. Inte bara skumma igenom, utan lyssna. Det gjorde att jag ändrande mig, jag började tycka om hans musik. Jag tycker att det ligger så mycket stämning och känsla inarbetat, och att hans texter är på svenska gör att man berörs mer. Man kan nästan nudda musiken med fingrarna.

Igår var jag på bio och såg den nya filmen ”Känn ingen sorg”, som är baserad på Håkans låtar. Den handlar om Pål, som älskar musik mer än något annat, samtidigt som han lider av extrem scenskräck. Vi får följa honom i med- och motgångar i Göterborgs välkända gator och kvarter tillsammans med Håkans musik spelandes i bakgrunden. Jag kan därför tänka mig att filmen ger mer mening ifall man redan känner igen låtarna, speciellt med tanke på min bästa vän/största Håkan-fanet jag känner som satt bredvid mig med tårar i ögonen när sista låten spelades och eftertexterna började rulla. Att sedan gå runt bland husen i Borås en sen kväll med en vacker fullmåne i sällskap, samtidigt som Håkan fortsatte att sjunga för oss, gjorde verkligheten mer drömlik. Jag antar att jag helt enkelt är en livsnjutare som gärna låter tankar och känslor flyga iväg. ”Det här är min tid”.

Josefina

Leave a comment »

”An epic story of love”

Nu kan ni hitta en ny film på hyllan i biblioteket. ”Anna Karenina” kom ut 2012, och det är den Oscar-nominerade skådespelerskan Keira Knightley som spelar huvudrollen. Filmen utspelar sig under sent 1800-tal och beskrivs som ”en storslagen kärlekshistoria”, och då förstår ni nog att det dels handlar om passionen mellan två älskande. Men filmen innehåller även de tvivel som kan smyga sig in i bilden och förändra situationen totalt.

Andra skådespelare som är med är bland annat Jude Law, den svenska skådespelerskan Alicia Vikander och Matthew Macfadyen.

Välkomna,

Josefina

Leave a comment »